Krockar du med ett tåg, antingen till fots eller med bil eller i ett annat tåg, så är du nästan garanterad en säker död. Tåg är stora och mäktiga färdmedel som kommer upp i extremt hög fart och är väldigt svåra att få stopp på. Kanske är det därför tågen har blivit ett allt vanligare hjälpmedel för de som väljer att i förtid avsluta sina liv. Nio av tio olyckor med tåg handlar om att människor har kommit ut på spåret. Då handlar det inte alltid om att de vill avsluta livet av olika anledningar, utan de kan lika gärna vara ungdomar som utmanar varandra i att stå kvar så länge som möjligt på spåret utan att hoppa undan men samtidigt undvika att bli påkörd. Det är inte alltid detta lyckas, av förklarliga skäl. En annan anledning till att människor befinner sig på spåret kan vara att de ska gena över spåren istället för att gå de befintliga gångbroar och tunnlar som ofta finns på en tågstation. Ouppmärksamheten som kommer med stressen att inte ”hinna” gå de befintliga gångvägarna på tågstationen gör att många onödiga olyckor, som lätt hade kunnat undvikas, sker alltför ofta.

Vad gör detta med lokföraren?

Att avsluta en annan människas liv är naturligtvis traumatiskt för lokföraren. Ingen vill ofrivilligt befinna sig i en sådan situation där en annan människas liv tar slut på grund av något som du gör eller inte gör. Att plötsligt befinna sig i en situation där du har minst en annan människas liv i dina händer är en situation som alla lokförare behöver vara förberedda på. För plötsligt står någon där, på spåret, och du kan inget göra. För ett tåg hinner aldrig stanna med så kort varsel. Tyvärr har det blivit lite av ett arbetsmiljöproblem det här med folk på spåren. Dödsolyckorna där människor blir påkörda av tåg har varit uppe i ca 80 människor per år under de senare åren. Naturligtvis skapar detta en enorm stress hos lokföraren, vilket kan leda till sjukskrivningar och psykiska besvär så som posttraumatiskt stressymptom, ångest och depressioner. Detta kräver förstås att lokförarna får professionell hjälp, ibland i flera år framåt. Vissa lokförare kommer aldrig tillbaka till arbetet igen, utan söker sig vidare till andra arbeten.

Ett stort problem

På många ställen har stängsel byggts upp för att försvåra att ta sig ut på spåren. Krisstöd för lokförare är en tillgänglig resurs på arbetsplatsen, och de flesta som väljer yrket är numera väl medvetna om riskerna. Naturligtvis drabbar olyckorna även passagerare då deras tåg blir försenade och ibland även helt inställda. Detta kan föda stor frustration och ilska hos passagerare som inte kan ta sig till jobbet i tid, eller kanske inte alls kommer fram den dagen. Visst kan man förhindra att människor kan ta sig ut på spåren, då minskar man risken för att rena olyckor sker. Men i de fall där det inte är en olycka, där någon medvetet ställer sig på spåret (vilket också utgör den största andelen av dödsfallen), i de fallen är ett stängsel bara som att klippa topparna av ogräset. Detta är ett stort problem som drabbar samhället på så många sätt att det vore önskvärt att ta tag i roten av problemet. Anhöriga kan besöka väljabegravningsbyrå.se för rådgivning angående begravning.