Med industrialiseringen i Sverige börjar behovet av effektiva transporter öka. Efterfrågan kom från olika intressenter. Efterfrågan kom att stillas genom satsningen på järnvägar. Riksdagen beslutade år 1854 att börja bygga järnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Starten för Sveriges järnvägshistoria anses vara 1856. Det är då de tre första järnvägssträckorna byggdes för trafikering med ånglok och dessa sträckor invigdes och de första passagerarna kunde åka med tåg.

 

Sträckan Stockholm – Göteborg
1862 blev Stockholm förbunden med järnväg till Göteborg. Sträckan kallas Västra stambanan.

 

Öppet till Malmö
Med Södra stambanan 1864, öppnades förbindelsen till Malmö.

 

Malmbanan
Malmbanan som förbinder Gällivare – Kiruna – Riksgränsen – Narvik öppnades 1903 i hela sin längd för allmän trafik.

 

 

Järnvägsbolag
PENTAX ImageSom det tenderar vara var det staten som var huvudman för utbyggnaden av järnvägsnätet i Sverige. För de som ansågs viktiga banorna var det just staten som byggde ett nät av järnvägar framför allt genom Norrland. De privata järnvägsbolagen byggde ut näten i söder framför allt drogs järnvägarna fram mellan orter av större betydelse.

Det var förknippat med höga kostnader att bygga järnvägar enligt statens standard. Kompromissen blev att initialt bygga järnvägar med många kurvor, kraftigare lut och lättare räls. Uppgradering av järnvägen skedde med tiden.

I en del områden växte nät fram med så kallad smalspårig järnväg eftersom de var billigare att bygga.

 

Järnvägen för med sig fördelar
Vilka var det då som gynnades av att järnvägsnätet byggdes ut. Det fanns en mängd olika intressenter som var i behov av transporteffektiva lösningar vilket järnvägarna bidrog med. Intressenterna var allt från städer, företag till privatpersoner. Det som hägrade med järnvägarna var framförallt den transportkapacitet, i volym mätt, som järnvägstransporter bidrog. Dessutom var järnvägstransporter mer tillförlitliga än andra.

 

Biltransport som konkurrens
Transport med bil var inte något som hotade järnvägstransporterna i början av förra sekelskiftet kring början på 1900-talet. De första lastbilarna hade helt enkelt inte möjlighet att frakta lika stora volymer som ett godståg. Dessutom var landsvägarna i ytterst dåligt skick framförallt under hela tre fjärdedelar av året, nämligen höst, vinter och vår.